The highway of my life

Det är inte förrän hon åker som jag inser hur glad hon gör mig, min mamma. Nu ska hon vara i Marocko i två veckor och även om hon åkte imorse så saknar jag henne redan. Sjukt mammig artonåring, I know. Men det där är min bästa vän.

Det är inte alls lika livat här hemma utan henne, till och med hunden vandrar fram och tillbaka och väntar på henne. Jag sitter och skriver på en hemtenta i geografi som jag vet att mamma hade hjälpt mig med om jag bara frågat. Men ingen mamma är här, och jag får klara mig själv. skit skit skit.

Funderar lite på vad jag ska ägna mina helger åt också eftersom jag måste vara hemma med hunden. Eller rättarsagt, komma hem då och då och gå ut med henne. John kommer inte kunna komma nästa helg, det blir första gången då vi båda är i Sverige som vi inte spenderar en helg med varandra. Jag har en stor klump i magen över det..

Nu lägger jag i alla fall ned hemtentan för dagen, annars kommer jag for sure go bananas.

Tiden läker alla sår, eh?

Det spelar ingen roll längre
Kanske saknade jag dig de första åren, jag kommer faktiskt inte ihåg så noga. Jag kan tänka mig att som sjuåring är det ganska svårt att leva utan en så viktig förebild. Var var du när någon leksak gick sönder? Det var ju du som skulle laga dem. Det var din uppgift att sätta mig i ditt knä och gunga mig. Mamma fick vara mamma och pappa.
Du vet att du tvingade min egen bror att ta en så stor roll? Du försörde vår relation, och inte förrän nu inser jag allting. Jag kunde skrika till mina kära, älskade bror att jag hatade honom. Jag tror det hatet var riktat mot dig egentligen, för i dagsläget vet jag inte vart jag skulle vara utan min storebror. Utan mamma. Utan dig, blev jag allt det jag är nu.

Det var inte du som granskade min första pojkvän, förklarade hur de skulle behandlas. Det var min storebror, käre storebror. Det var han som cyklade med mig till biblioteket då du jobbade, lånade böcker med mig. Och om det började regna på hemvägen så gjorde han varm choklad till mig och läste högt. Det var han som lärde mig att sitta i UFO-positionen. Han har gjort allt som du inte har tagit dig an att göra.

Jag trodde inte att jag skulle beröras av att du glömde bort min födelsedag. Jag berättade inte för någon, tills allt brast. Pappa, du glömde bort min artonårs dag. Ännu en gång gick jobbet före mig. Du säger att du älskar mig, men vart tar då all kärlek vägen? Tiden läker kanske alla sår, men jag förlåter dig aldrig. Förlåt, det kanske är orättvist. Men i mina ögon, har du varit orättvis hela mitt liv.

Jag avslutar med att sända all min kärlek till min mamma och min bror. Ni är hela min värld, min närmsta krets. Jag vet att ni aldrig kommer att lämna mig i sticket.
David, jag kommer ihåg det som igår när du sa att om något skulle hänt mamma, så hade du adopterat mig.
Mamma, tack för att du alltid varit så stark. Varit mamma, pappa och min allra bästa vän på samma gång. Det du och jag har, har ingen annan. Tack för allt du gjort för oss.

En uppmaning till Atena att vi ska fixa Kent-biljetter. Och darling, lyssna på Kent- vy från ett luftslott. Me likey.

Har du tänkt på att vi
nästan aldrig lyfter vår blick
från marken
Mot den svarta rymden
ovanför molnen...

men ingen är där
när vi vänder oss om
jag dansar runt
parerar vant din bedjande blick

Jag vet att min titel var käss, men vafan, stå ut.

IMORGON KOMMER DU HEM ÄLSKLING :D
Och snart är det julafton. I år när vi är hemma är allt som när jag var liten. Kyl och frys ute i förrådet ä överfull med mat som mormor hektiskt försöker förbereda. I love it. Jag smet ut och spred lite julstämning hemma hos Coffe idag genom att baka pepparkakor med honom. :) Lovely.

Efter skolavslutningen med risgrynsgröt och allt som hör till (och julsånger som sjöngs på blatteskånska, eh?) blev det dags för paketöppning mellan mig och Emelieorna. Vad skulle jag egentligen göra utan er två? Det värmde hela vägen ner och in i själen när jag öppnade era paket. Och Emelie, jag menade det verkligen.. du är en av två som gett mig en så genomarbetad present. Ever. Jag vill iaf bara tacka er två för att ni är dem ni är. Jag älskar er.

Igen, min tönt kommer imorgon. Min helt egna tönt. Helt perfekt.
Atena, tack för julkramen och allt detdär :) Vet att du hjälpte till med min present från Emelie. ;D Love till dig med!

 Okej, det regnar som fan. Hela tiden. ..och da sitter jag har, framfor naturboken just da.

Helt arligt sa kommer har inga bilder med manniskor pa eftersom mamma och jag fortfarande vandrar runt som blekfisar. Det regnar hela javla tiden men jag har bestamt att jag ska sola imorgon anda.
Men mina sma barn, ni ska veta att jag saknar er.

Och speciellt dig John, mitt lilla solsken. Det kanns sa tomt nar man ar van vid att vara vid nagan hela tiden, eller iaf prata med personen varje dag. Jag alskar dig.

 
Byggnaden till höger, mittenvåningen..dvs alla balkongerna där ;D

Det finns en sak som skrämmer mig. Som får mig att svara "jag ska göra mitt bästa" när folk ber mig lova att jag ska ta hand om mig. Jag vågar inte lova. Jag är rädd för att allt ska upprepas på nytt, och då.. då trodde jag verkligen inte att jag skulle komma hem. Jag skulle dö i paradiset.

Jag känner mig fortfarande lite krasslig efter att ha haft halsfluss så det ska bli miiiighty fine att åka iväg till värmen. (dock, trots att det är varmt så regnar det just nu där. Till min förtvivlan. >.<) Slutligen så vill jag bara säga att jag älskar er. Ni vet vilka Ni är, och utan Er är jag ingenting. Nada. Nic. Niente.
Emelie, Bengan, Atena och Christopher.. överraska mig genom att spara pengar så vi kan åka till Danmark och fira min tönt :) (helgen 17/11 FTW!)

Älskling, 22 dagar tills vi ses.
Mitt hjärta är ditt.

Har ni kommit hit nu, kan ni känna er oerhört priviligierade eftersom ni faktiskt har ett lösenord till min blogg.
För att börja från början..
I förrgår när temat dök upp, att jag har en ny pojkvän var det genast (jag nämner inga namn) en som utropade "Alltså, det känns som om du har ny pojkvän hela tiden! Jävla player!" Detta fick mig att se rött, det väkte min blodtörstiga instikt att argumentera sönder personen tills små spillror av dess små grå fläktes ut och fastnade på närmsta vägg. Trots detta motstod jag frestelsen. Vem är du att dömma mig?
Nu i efterhand är jag faktiskt fortfarande rätt pissed. Jag skulle aldrig förmå mig till att leka med en annan människas känslor. Om jag går in i ett förhållande så vadar jag in i alltihop med hundraprocentig vilja och tro på att det ska hålla. För alltid. Tyvärr funkar det inte alltid och det är smällar man få ta.
Jag har däremot lärt mig från mina tidagare misstag att man inte ska vänta med att bli tillsammans med någon ny bara för att inte såra den gamla. Inte om man verkligen är kär. Och vet ni vad? Jag är kär, upp över öronen.

Så, efter ett hårt break-up med många tårar är jag tillbaka som mig själv fast denna gången vill jag även presentera John för er. John bor i Stockholm, jag träffade honom över blocktris och även om han städigt fick spö så beslutade han sig för att åka ned till mig. Numera är han min dagliga dos av lycka, stöd och kärlek. Han är helt enkelt min tönt.
**
På fredag är det dags för Thailand för min del igen, självklart endast för att Emelie sedan ska kunna kalla mig bajsbrun. Så, antingen upphör bloggandet eller så får jag tag i en dator där så att Emelie kan skratta åt mig när jag skriver utan å, ä och ö.
Finally, tack x 1000 till
Emelie
Bengan
Atena
och självklart dig, älskling.

Jag blir lite ledsen när jag tänker på det. Anledningen till att jag inte bloggar längre är att vem som helst kan läsa det jag skriver och sedan använda det emot mig.
Valet är nu en lösenordsskyddad blogg, eller ingen alls. Det lutar rätt bra mot det andra alternativet, tyvärr.

Jag tillägnar detta till dig hjärtat. För att du alltid gör mig glad, och för att jag vet, att du står lika mycket bakom mig.. som jag står bakom dig. Jag älskar våra samtal innan skolan, efter skolan, under skolan.
Jag har sagt det förut, och här kommer det igen.
Du och bengan är det bästa med min gymnasietid.
Kom ihåg att du alltid kan prata med mig, jag finns alltid här. No matter what.


- Hm Emelie, du borde ha en väska med många fack..
Fackfackelifackfack.
- Är det en beskrvining av din helg eller?

HA :D Du har dina små gyllene. Puuusss

Jag mår bra, bättre.. allt bättre. Bäst? :) Tack vare dig, J.(Okej, det där kan alla som känner mig tolka till vems namn det är. Så jag kan lika gärna skriva det, John. Tack för att du får mig att skratta. Hela tiden. Alltid. Varje sekund.)
Och jo P, jag saknar dig.

Jag har varit straight up brutalt ärlig och nu tänker jag göra som vanligt. Jag tänker tacka dig för alla minnen och stunder av kärlek och total lycka. Kom ihåg, det gör lika ont hos mig som hos dig. Jag önskar att det fanns något jag kunde säga. Men som vi sa, det krävs två för att ha ett förhållande..

Tack till tusen. Tack för Polen. Tack för Turkiet. Tack för blommorna. Tack för känslorna. Tack för komplimangerna. Tack för leendena. Tack för skratten. Tack för alla filmer. Tack för att du varit du. Tack för att du hållt om mig så hårt om nätterna. Tack för att du försökte. Tack för chansen. Tack för fina månader. Tack för mjukt sex, hårt sex, kärlek i alla former. Tack för att du varit min bästa vän. Tack för att du alltid stått ut med mig. Slutligen, tack för allt. Jag menar verkligen allt.
Det har varit 7 fina månader.
<3


Hey, vänner. Jag kommer behöva er nu.

Förlåt, jag är en dålig bloggare, men jag kan inte hjälpa det. Det är helt enkelt inte lika roligt som det en gång var.

Mitt sommarlov flyter på i en fasligt (!) snabb takt, och det som jag längtat så länge efter händer redan imorgon. 16:45 är det flyg från Sturup till Turkiet som gäller. Jag älskar att åka dit, det finns inget annat ställe som jag mår så bra på som där.
Idag åker jag och Philip ner till Malmö för att möta upp med mammsi och handla lite saker som behövs. Men det bästa händer ändå mot kvällen. Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN får jag träffa mina Emelieor. Det var år och dagar sedan känns det som.

Östersjö festivalen började här i onsdags och Philip var ledig på torsdagen. Vi mötte upp med Oscar och stack ut för att göra stan osäker. Det började rätt slött tills vi hamnade på ett ställe som spelade lite rockmusik. Efter ett antal cidrar, hemgång och påfyllning av dricka hamnade vi på en Reggea-konsert. (Det lönar sig att hänga med de stora pojkarna, inte en jävel ifrågasatte varelsen på 164½cm som stapplade in på artonårsgräns). Resten av kvällen spenderade vi där, och jag hade riiiktigt roligt. Skakade rumpa med allt och alla som ville och när vi kom hem igen däckade jag riiiktigt snabbt. Igår var det utgång igen men efter att ha mött upp med Oscar hemma hos Robin, druckit vin och lekt med Robins majsorm kom vi iväg rätt sent. Ett vildsvin senare (förlåt Emelie ;P, men jag åt Pumba) lyckades jag få med mig Robin upp på en karusell (eftersom ingen annan ville.) Tack gånger tusen, jag var lycklig som en treåring :D

Jag glömde nämna att under the Ark-konserten som jag tjuvlyssnade på med grabbarna blev jag väldigt nostalgisk och tänkte på mig och Maddie. Vi har upplevt så mycket, och mer ska det bli. Älskling, vi ska fan ta oss till Liseberg i år också, det har alltid varit så. Tack för inlägget i din blogg, det värmde. Du anar inte ens hur mycket. Kanske inte blodsystrar, men systrar ändå.

Slutligen, Philip.. Alla minnen vi skapar nu, ska vi samla i ett nytt scrappat-fotoalbum. Det ska bli helt underbart att komma iväg.
Mamma <3

(Igår utanför en krog stod det förresten en bunt neeeg...svarta. Och de bråkade som fan och hojtade och hade sig. En svensk man i femtioårsåldern går fram och bara:
-Det vore inte bättre om du åkte tillbaka till Savannen?
...okej, jag tyckte det var sjukt roligt. Kan man inte uppföra sig ska man fan få höra det också. Humornivå. )

"Whatever floats your boat"- John G

Första dagen på mitt sommarlov idag då. Även om det känns som om mycket tid har gått till jobb, så blir jag glad när jag får min rätt feta lönecheck ;D
Annars har jag väl inte så mycket att säga mer än att allt flyter på som vanligt.. många bollar i luften. Idag har jag och älskling hunnit med mycket, vi målar om köksluckor :) Förresten var min midsommar helt underbar. tack för det hjärtat.

Men vet ni vad? Allt är inte alls som vanligt. Allt flyter inte på bra. Allt känns annorlunda. Försummat. Av mig, av er, eller av båda parterna? Troligtvis det sistnämnda. Jag saknar mina vänner, mina två bästa vänner. Enormt. Jag tänker på er båda minst en gång om dagen och tanken slår mig ibland. Vad händer efter sommarlovet? Fortsätter allt som vanligt? Jag saknar er till tusen. Just say the word and I'll come running.

Om 14 dagar är det turkiet som gäller (yes,yes,yes hejdå regn) och sedan den 2:e augusti bär det av till Polen. och ärligt, jag är lite orolig. jag har inte träffat min släkt där sen min morfars begravning.. och det är ett rätt bra tag sedan. men jag har stöd. Jag har mamma och Philip med mig. ;)

Well, sug och svälj.
Mamma, våra stunder saknar jag mest av allt.

I sinom tid kommer det en uppdatering här, det är mycket på gång vet ni.


Och jag känner mig sjukt ensam och övergiven.


R.I.P Pontus Sjölundh

1. Your real name:
Jessica

2. YOUR GANGSTA NAME: (first 3 letters of real name plus izzle.)
Jesizzle

3. YOUR DETECTIVE NAME: (fav color and fav animal)
Pink tiger

4. YOUR SOAP OPERA NAME: (middle name, and current street name)
Susanne Calle Ljungbecksg.

5. YOUR STAR WARS NAME: (the first 3 letters of your last name,
first 2 letters of your first name, first 3 letters of mom's maiden name)
Krzjekas

6. YOUR SUPERHERO NAME: (2nd favorite color, favorite drink).
Black Xider

7. YOUR IRAQI NAME: (2nd letter of your first name,
3rd letter of your last name, any letter of your middle name,
2nd letter of your moms maiden name, 3rd letter of you dads
middle name, 1st letter of a siblings first name,
last letter of your moms middle name)
Ezuacda

8. YOUR WITNESS PROTECTION NAME: (mothers middle name)
Maria

9. YOUR GOTH NAME: (black, and the name of one your pets)
Black Lajka

Okej, Jiggy. Jag älskar att sno dem från dig. ;D