Saknad
Jag saknar min man. Jag saknar honom med hela min kropp, själ och hjärta. Det märktes så fort han åkt att något saknades. När jag vaknade på morgonen efter att ha sagt adjö till honom mitt i natten visste jag att han var borta. Det kanske låter lite för er, en vecka sådär.. men jag är van vid att ha honom bakom mig. Utan honom, rasar allt.
Jag var sekunder från att mista en nära vän, jag var ännu närmre att mista min farmor. Det som också var nära var att mista all glädje, det är det fortfarande. Men tack för blommorna och brevet som jag fick idag. Det värmde som attans även om det inte gjorde saknaden bättre.
Älskling, kom hem nu.. snälla?
Matteprov imorgon i tre timmar. Det kommer att gå åt H E L V E T E.
Kommentarer
Trackback
