"Ska vi dela hjärtat?"
Idag har varit en ganska soft dag, jag har fått mycket respons på mitt inlägg igårkväll och det känns väl bra. Tänkte bara sammanfatta dagen lite snabbt för att glädja Jiggy som är en redig dagboksläsare of mine. Snart börjar ju Sthlm Live och det måste man se, det bara är så. Även om jag är hur trött som helst.
Jag slutade kvart över två idag, och sprang hem efter idrotten (whoa, vi vann "basketturneringen" ;P) för att duscha och förbereda min överraskning till J. Jag fick då reda på att han skulle sluta tidigare och vara hos mig redan kvart över tre. Så jag rusade in i duschen och sedan gjorde jag min tårta till honom. Den var ganska söt, även om all grädde hade hunnit smälta innan han kom fram till mig. Men ändå, det är tanken som räknas. Jag tror att han blev ganska glad, och presenterna verkade godkända. :)
Imorgon är det dags att göra ett matteprov. Jag och matte är som jag och fysik, a big NO!NO! Och så har jag engelskredovisning, men det kommer nog gå smooth. Hoppas jag.
Äsch, jag känner mig bara flummig och kan inte skriva ordentligt.
Tänkte kolla med Jiggy om hon vill med mig till Köpenhamn på söndag för att se FCZ spela, but I gues not?.. Men jag hoppas.
tudeloo, Jess.
PS. Rubriken är ett citat av Jonas, när han fick se det stora geléhjärtat på tårtan. D.S
Jag slutade kvart över två idag, och sprang hem efter idrotten (whoa, vi vann "basketturneringen" ;P) för att duscha och förbereda min överraskning till J. Jag fick då reda på att han skulle sluta tidigare och vara hos mig redan kvart över tre. Så jag rusade in i duschen och sedan gjorde jag min tårta till honom. Den var ganska söt, även om all grädde hade hunnit smälta innan han kom fram till mig. Men ändå, det är tanken som räknas. Jag tror att han blev ganska glad, och presenterna verkade godkända. :)
Imorgon är det dags att göra ett matteprov. Jag och matte är som jag och fysik, a big NO!NO! Och så har jag engelskredovisning, men det kommer nog gå smooth. Hoppas jag.
Äsch, jag känner mig bara flummig och kan inte skriva ordentligt.
Tänkte kolla med Jiggy om hon vill med mig till Köpenhamn på söndag för att se FCZ spela, but I gues not?.. Men jag hoppas.
tudeloo, Jess.
PS. Rubriken är ett citat av Jonas, när han fick se det stora geléhjärtat på tårtan. D.S
Gymnasieval
Okej, nu är det bara fyra veckor kvar i skolan. Någon sa det idag, och mina öron spetsades rejält. Det känns konstigt, SYV var hos klassen idag och pratade. Gymnasieval? Så långt har jag aldrig tänkt. Jag tror jag är kvar i det stadiet där man frågar "Du.. vad ska du bli när du blir stor?", men nu står jag här i vägskälet. Det jag väljer nu, påverkar min framtid och det känns skrämmande att ta sådana beslut när man är femton år gammal. Är jag gammal nog att bestämma min egen framtid, men får vänta tills jag är arton innan jag får sätta mig på en krog och ta en öl?
Nåja, jag har iaf tänkt igenom en del och det enda jag kom fram till var att jag har ett mål. En skola som jag vill söka till, och en dröm. Samhälle - journalistik på Petri, take meee. :)
Det är vad jag ska söka och vad det är mitt mål att komma in. Ni kan väl hålla en tumme eller så för min skull?
Förövrigt så har jag ganska roligt i skolan, alltid någon att prata och kramas med. Men då slår mig tanken på att en del i min klass pratar jag aldrig med. Vi fick byta platser igår (ja, vi har bestämda platser i nian. Don't ask me why, men thats it.) och jag fick sitta bredvid en person som jag inte vet ett smack om. Jag kan knappt hans namn och det värsta är nog att jag inte ens har en tanke på att prata med honom. Betyder det att jag är delaktig till att han blir "utfryst". Jag menar, han är inte som jag som kan mingla runt med vem som helst och ändå vara accepterad. Nja, jag vet inte.. But it got me thinking.
Alla prov i skolan kommer rullandes med en väldig fart mot mig, idag klarade jag av fysiken. Fysik, det är nog mitt svårast ämne och strax efter det kommer matten. Jag hoppas på ett VG, så att jag iaf kan höja mig lite. (Petri petri petri)
OMG, alla mina bilder på datorn som jag hade i en egen liten söt mapp har försvunnit. Bilder sedan 3 år tillbaka är borta. Poff. Delete. Gone. Det känns skitdåligt, men det ger mig en anledning till att skapa nya minnen. Även om Madde inte verkar vilja vara en del av min framtid längre. Men, det sista man mister är ju hoppet..
Imorgon kommer J hit en sväng innan han åker till Sjöbo för att spendera sin födelsedag med sina föräldrar. Men jag antar att jag har en liten överraskning åt honom. :) Jag hoppas att han blir glad även om det inte är så mycket. Gosh, i love him. I love him. I love him.
Men, samtidigt så får M mig att tänka efter. Är det värt mödan?
På fredag ska jag försöka tvinga Martin och resten att åka till Lomma till Martins pappas stuga.. Det var ju helt über sist. :) Lördag spenderar jag i Sjöbo, ska hjälpa J att packa och sedan ska jag väl åka och leka med Yellie och hennes sjöbo-bonne-vänner. :) Fast alla i Sjöbo är underbart snäll, väldigt folk-kära.
Aja, dags att sticka och räkna lite matte.
//Jessica
Ps. Om du lyckats ta dig enda hit, så antar jag att du är väääldigt uttråkad. :) D.S
Nåja, jag har iaf tänkt igenom en del och det enda jag kom fram till var att jag har ett mål. En skola som jag vill söka till, och en dröm. Samhälle - journalistik på Petri, take meee. :)
Det är vad jag ska söka och vad det är mitt mål att komma in. Ni kan väl hålla en tumme eller så för min skull?
Förövrigt så har jag ganska roligt i skolan, alltid någon att prata och kramas med. Men då slår mig tanken på att en del i min klass pratar jag aldrig med. Vi fick byta platser igår (ja, vi har bestämda platser i nian. Don't ask me why, men thats it.) och jag fick sitta bredvid en person som jag inte vet ett smack om. Jag kan knappt hans namn och det värsta är nog att jag inte ens har en tanke på att prata med honom. Betyder det att jag är delaktig till att han blir "utfryst". Jag menar, han är inte som jag som kan mingla runt med vem som helst och ändå vara accepterad. Nja, jag vet inte.. But it got me thinking.
Alla prov i skolan kommer rullandes med en väldig fart mot mig, idag klarade jag av fysiken. Fysik, det är nog mitt svårast ämne och strax efter det kommer matten. Jag hoppas på ett VG, så att jag iaf kan höja mig lite. (Petri petri petri)
OMG, alla mina bilder på datorn som jag hade i en egen liten söt mapp har försvunnit. Bilder sedan 3 år tillbaka är borta. Poff. Delete. Gone. Det känns skitdåligt, men det ger mig en anledning till att skapa nya minnen. Även om Madde inte verkar vilja vara en del av min framtid längre. Men, det sista man mister är ju hoppet..
Imorgon kommer J hit en sväng innan han åker till Sjöbo för att spendera sin födelsedag med sina föräldrar. Men jag antar att jag har en liten överraskning åt honom. :) Jag hoppas att han blir glad även om det inte är så mycket. Gosh, i love him. I love him. I love him.
Men, samtidigt så får M mig att tänka efter. Är det värt mödan?
På fredag ska jag försöka tvinga Martin och resten att åka till Lomma till Martins pappas stuga.. Det var ju helt über sist. :) Lördag spenderar jag i Sjöbo, ska hjälpa J att packa och sedan ska jag väl åka och leka med Yellie och hennes sjöbo-bonne-vänner. :) Fast alla i Sjöbo är underbart snäll, väldigt folk-kära.
Aja, dags att sticka och räkna lite matte.
//Jessica
Ps. Om du lyckats ta dig enda hit, så antar jag att du är väääldigt uttråkad. :) D.S
Ensam hemma.
Folk måste verkligen sparka mig i gumpen för att få igång mig förtiden, denna gången är det Henke som ber mig om att uppdatera min dagbok. Jag hade gärna beskrivit min helg i fina detaljer, men man vet aldrig vilka som läser min dagbok. Hint hint. ;D
Mamma har ju som sagt varit borta sedan i torsdags och det har känts ganska ensamt utan henne, speciellt eftersom mina helgplaner rasade samman strax innan helgen. Men Martin (gosh, I love you hun') ställde som vanligt upp för mig och drog med mig ut på en massa bus.
Förövrigt har jag lyckats prata väldigt mycket med "adoptivpappa" och tv-kändis Matti nu under helgen, och så fick jag hälsa på the hooot lagkapten. ;P
Nej, nu orkar jag inte skriva mer. Förutom att jag saknar dig Madde och jag hoppas att vi löser allt skit. Och så ska jag tacka Martin och resten av the little gang för helgen. :)
Puss
Mamma har ju som sagt varit borta sedan i torsdags och det har känts ganska ensamt utan henne, speciellt eftersom mina helgplaner rasade samman strax innan helgen. Men Martin (gosh, I love you hun') ställde som vanligt upp för mig och drog med mig ut på en massa bus.
Förövrigt har jag lyckats prata väldigt mycket med "adoptivpappa" och tv-kändis Matti nu under helgen, och så fick jag hälsa på the hooot lagkapten. ;P
Nej, nu orkar jag inte skriva mer. Förutom att jag saknar dig Madde och jag hoppas att vi löser allt skit. Och så ska jag tacka Martin och resten av the little gang för helgen. :)
Puss
Skarp tillsägelse
Atena utropade i måndags när hela klassen äntligen återsågs efter praon: "Jessica, du kan inte sluta uppdatera din dagbok?! Då har jag ju inget att läsa!!!" Jag lovade faktiskt henne då att jag skulle uppdatera snarast möjligt och det får jag väl hålla.
Mitt liv känns ganska stressigt nu, alla prov och liknande kommer rullande emot mig men det som stör mig mest är att fysikprovet kommer gå riktigt dåligt för mig. Jag vet inte vad det beror på, eller vad det är som gör att jag inte förstår fysik. Det blir helt enkelt fel, total blackout och jag tappar allting. Dags att skärpa sig om jag verkligen vill komma in på samhälle/journalistik. (Nej, mina talanger märks säkert inte i min nätdagbok eftersom jag bara flummar förbi alla dagar. Men, det är faktiskt min dröm att bli journalist.) Jag träffar fortfarande J lite då och då, vilket alltid är trevligt. För, jag älskar honom fortfarande lika mycket.
I helgen hamnade jag på något sätt i Sjöbo tillsammans med Yellie och några till, träffade vöörsta sötot som tyvärr (?) är Yellies pojkväns storebror. Och annars så är jag bara helt förvirrad när det kommer till känslor. Det känns som om en del av dem håller på att tyna bort, for better or worse.
Ett ganska känsligt ämne som jag inte vågar beröra ännu är Maddes snabba visit här nere. Fredagen som jag spenderade med henne var helt underbar men sedan lördagen.. Jag kände mig bara vilsen och ovälkommen. Ett vackert farväl, jag fick en kram och min hundralapp som hon var skyldig mig tryckt i handen. Jag undrar vad som egentligen hände, för jag vet att jag inte gjort något fel. Och om du tycker att jag har det, så får du väl motivera det.
Jag har vant mig riktigt mycket nu vid att Matti ringer mig var och varannan dag, så när han väl inte ringer (exempelvis idag) så känns allting bara konstigt. Men jag vet ju att han inte har pengar för att ringa, usch. 69öre är allt som behövs, men ändå.
Mamma åker till Polen på torsdag förmiddag och för att vara helt ärlig så hatar jag när hon reser iväg. Jag menar, även om det kan vara en aning irriterande ibland att hon ringer hela tiden för att kolla vad jag gör och var jag är så är det tryggt. Min mamma är min trygghet, och jag uppskattar att hon inte är som alla andra föräldrar utan att hon verkligen visar hur mycket hon bryr sig om mig.
Over and out// Jessica
Ps. Jiggy, är du glad nu? ;P D.S
Mitt liv känns ganska stressigt nu, alla prov och liknande kommer rullande emot mig men det som stör mig mest är att fysikprovet kommer gå riktigt dåligt för mig. Jag vet inte vad det beror på, eller vad det är som gör att jag inte förstår fysik. Det blir helt enkelt fel, total blackout och jag tappar allting. Dags att skärpa sig om jag verkligen vill komma in på samhälle/journalistik. (Nej, mina talanger märks säkert inte i min nätdagbok eftersom jag bara flummar förbi alla dagar. Men, det är faktiskt min dröm att bli journalist.) Jag träffar fortfarande J lite då och då, vilket alltid är trevligt. För, jag älskar honom fortfarande lika mycket.
I helgen hamnade jag på något sätt i Sjöbo tillsammans med Yellie och några till, träffade vöörsta sötot som tyvärr (?) är Yellies pojkväns storebror. Och annars så är jag bara helt förvirrad när det kommer till känslor. Det känns som om en del av dem håller på att tyna bort, for better or worse.
Ett ganska känsligt ämne som jag inte vågar beröra ännu är Maddes snabba visit här nere. Fredagen som jag spenderade med henne var helt underbar men sedan lördagen.. Jag kände mig bara vilsen och ovälkommen. Ett vackert farväl, jag fick en kram och min hundralapp som hon var skyldig mig tryckt i handen. Jag undrar vad som egentligen hände, för jag vet att jag inte gjort något fel. Och om du tycker att jag har det, så får du väl motivera det.
Jag har vant mig riktigt mycket nu vid att Matti ringer mig var och varannan dag, så när han väl inte ringer (exempelvis idag) så känns allting bara konstigt. Men jag vet ju att han inte har pengar för att ringa, usch. 69öre är allt som behövs, men ändå.
Mamma åker till Polen på torsdag förmiddag och för att vara helt ärlig så hatar jag när hon reser iväg. Jag menar, även om det kan vara en aning irriterande ibland att hon ringer hela tiden för att kolla vad jag gör och var jag är så är det tryggt. Min mamma är min trygghet, och jag uppskattar att hon inte är som alla andra föräldrar utan att hon verkligen visar hur mycket hon bryr sig om mig.
Over and out// Jessica
Ps. Jiggy, är du glad nu? ;P D.S
Veckodagar.
Normalt brukar jag inte ha koll på veckodagar alls, de bara kryper långsamt förbi och lämnar mig med en massa ogjorda läxor och ensamma hemmakvällar. Men just denna veckan, den bara flyger förbi. Nu är det bara två dagar kvar och sedan smäller det. Madde kommer, och det enda som jag känner är total-lycka.
Det ska bli tokkul att få umgås med dig igen hjärtat, även om det bara vara någon dag eller så.
Jag hade förresten en riktigt hemsk upplevelse igår på mammas jobb, det var helt vrickat. Min hund Lajka är alltid med mamma på jobbet, men så finns det en liten mopps-hund där också. Så igår lekte jag och mamma kurragömma, det vill säga att mamma sprang och gömde sig medan jag höll kvar Lajka i köket. Den lilla moppsen försökte bita mig flera gånger och när jag väl släppte Lajka så rök de två ihopa, och det slutade ganska allvarligt. När jag tittade in under bordet i köket för att se vad det var med moppsen som låg och skrek så såg jag att dennas öga hade "trillat ut". Riktigt läskigt. Usch och fy.
Nåja, det är nog dags att sova nu. Fast, jag vet knappt vart jag ska ta vägen nuförtiden. Jag saknar det så mycket. Du vet vad. Jag har bara en fråga; Varför?
// Jess
Det ska bli tokkul att få umgås med dig igen hjärtat, även om det bara vara någon dag eller så.
Jag hade förresten en riktigt hemsk upplevelse igår på mammas jobb, det var helt vrickat. Min hund Lajka är alltid med mamma på jobbet, men så finns det en liten mopps-hund där också. Så igår lekte jag och mamma kurragömma, det vill säga att mamma sprang och gömde sig medan jag höll kvar Lajka i köket. Den lilla moppsen försökte bita mig flera gånger och när jag väl släppte Lajka så rök de två ihopa, och det slutade ganska allvarligt. När jag tittade in under bordet i köket för att se vad det var med moppsen som låg och skrek så såg jag att dennas öga hade "trillat ut". Riktigt läskigt. Usch och fy.
Nåja, det är nog dags att sova nu. Fast, jag vet knappt vart jag ska ta vägen nuförtiden. Jag saknar det så mycket. Du vet vad. Jag har bara en fråga; Varför?
// Jess
Allt i ordning?
Hela förmiddagen igår spenderade jag med att spy, allt jag fick ner.. kom upp igen 5 min senare. Det var inte det minsta mysigt, inte alls. Däremot var det ganska trevlig att Madde ringde och pratade med mig lite, hon kommer ju snaaaart. :) Förresten Maddie, jag får lov att sluta vid ett om jag behöver det, så då får du hämta mig så ska vi cruisa i stan ;P .
Madde och jag äger ganska stort, visste ni det?
Uhm, okej. Vissa dagar känns det som om alltid är okey igen, som om allting är tillbaka på plats. Men sedan slår det mig, så fort en tanke på J smyger fram, så fort jag hör hans röst eller känner honom intill mig, så splittras allt igen. Ligger utstött över hela golvet och jag kryper omkring och plockar skärvor, spillror av mitt engång så väl planerade liv. Men vad vet jag, detta kanske är bra för mig? Få en annan syn på saker och ting för att sedan kunna bygga upp mig själv igen. Jag har varit med en gång för mycket om att mitt liv rasat ihopa pga en ynka person, men jag har också varit så stark en gång i tiden att ingenting kunnat rubba mig. Jag ska nog hitta min väg tillbaka dit, jag behöver bara lite tid..
Madde och jag äger ganska stort, visste ni det?
Uhm, okej. Vissa dagar känns det som om alltid är okey igen, som om allting är tillbaka på plats. Men sedan slår det mig, så fort en tanke på J smyger fram, så fort jag hör hans röst eller känner honom intill mig, så splittras allt igen. Ligger utstött över hela golvet och jag kryper omkring och plockar skärvor, spillror av mitt engång så väl planerade liv. Men vad vet jag, detta kanske är bra för mig? Få en annan syn på saker och ting för att sedan kunna bygga upp mig själv igen. Jag har varit med en gång för mycket om att mitt liv rasat ihopa pga en ynka person, men jag har också varit så stark en gång i tiden att ingenting kunnat rubba mig. Jag ska nog hitta min väg tillbaka dit, jag behöver bara lite tid..
Det är inte jag, det är du.
För att vara helt ärlig så gör jag knappt någonting på min praoplats, dvs mammas jobb. Jag sitter mest och läser i min bok, ringer runt till lite gamla människor då och då och så får jag ju inte glömma att jag fikar en hel del. Massa fika, fika hela tiden. Livet är mumma ibland. :)
Idag efter jobbet var jag och gymmade med mamma, phjeeew vad ryggen tog stryk. Kom hem och upptäckte att Felicia + la familia var hemma hos oss, trevlig överraskning. :)
Uhm, vad kan jag mer säga?
Jag stör mig på att alla mina tankar alltid dras till J när han är med henne. Jag stör mig på att det är jag som får skuldkänslor, och inte du. Men, det är för sent att backa nu. Gjort är gjort.
Det som håller mig uppe om dagarna är tankarna på att Madde kommer om nio dagar. NIO DAGAR. Sen ska hon få se vad kärleksfyllda kramar egentligen betyder.
Idag efter jobbet var jag och gymmade med mamma, phjeeew vad ryggen tog stryk. Kom hem och upptäckte att Felicia + la familia var hemma hos oss, trevlig överraskning. :)
Uhm, vad kan jag mer säga?
Jag stör mig på att alla mina tankar alltid dras till J när han är med henne. Jag stör mig på att det är jag som får skuldkänslor, och inte du. Men, det är för sent att backa nu. Gjort är gjort.
Det som håller mig uppe om dagarna är tankarna på att Madde kommer om nio dagar. NIO DAGAR. Sen ska hon få se vad kärleksfyllda kramar egentligen betyder.
Kvävningskänslor.
Hon lade press på och tvingade mig att säga det. Säga det, som tyngt mig så länge nu. Jag sa det, och nu har jag tydligen ingen bror. Men det fixar sig, det sa både han och jag. Det måste det göra, för..
Min bror och min mamma är mitt allt. De är de enda i världen som jag älskar såhär mycket. Det finns inga gränser för vad jag skulle gjort för er.
Förlåt, förlåt för både dig och mig.
Jag kvävdes.
Min bror och min mamma är mitt allt. De är de enda i världen som jag älskar såhär mycket. Det finns inga gränser för vad jag skulle gjort för er.
Förlåt, förlåt för både dig och mig.
Jag kvävdes.
En fin överraskning.
Ojojoj, på väg in på Burlöv Center ringde min mobil och det var privat nr (Jag blir alltid orolig då eftersom well, jaja.) iaf så svarade jag som tur var och det var Maddie som ringde. :D
Jag fick värsta chocken, för hon kommer ner om 12 dagar och jag har aldrig längtat mer. Jag saknaaar diiig. <3
Jag fick värsta chocken, för hon kommer ner om 12 dagar och jag har aldrig längtat mer. Jag saknaaar diiig. <3
Tiden jagar oss hela tiden.
Efter en tid av icke-uppdaterande känns det nästan som att det äntligen är dags. Det kliar i kroppen på mig när jag inte skriver, och det är jobbigt att skriva för hand. Nåja, ganska jobbigt iaf.
Fredagen i skolan var faktiskt ganska okej, jag missade spanskan eftersom jag skulle röntga ryggen och så fixade jag så att jag skulle få alla bilder som någonsin tagits på min rygg (hej 512 st bilder), men det ska bli intressant att se. På musiken lyckades Birthe, musikläraren, förstöra Green Days låt "Wake me up when september ends".. Men, vad ska man göra? :)
Min fredag kväll var helt underbar, äntligen fick jag spendera lite mer tid med J i Sjöbo. Sedan bar det iväg tvärs över byn (fråga mig inte vad jag gjorde i en by) för att träffa min älskade flicka Yellie. Hon är verkligen underbar iaf i mina ögon, alla som protesterar - bite me. ;P Tillsammans, med henne, Camilla, J och två killar till som jag lärde känna då drog vi till J's lägenhet och festade loss iaf några timmar. Tyvärr drog J vidare till Tyskland på lördagmorgon, så jag hade ingen chans att sova i Sjöbo. Det blev bara till att ringa min älskade mamma som sedan fick hämta mig. Senare blev det snabbt bestämt att Martin skulle sova hos mig, men när vi hade bäddat upp och kollat på tv i cirka en kvart somnade vi båda snabbt. Lördagen spenderades med Martin (from time to time? :P), regnig och väldigt slapp dag som slutade med att jag och mamma satt hemma och kollade på "Finding neverland". I slutet satt båda två och grinade som treåringar vilket vi skyller helt på morfar som grät till alla sorliga filmer. Jag ska ju dock lugnt säga att alla som tycker om "djupare" filmer borde se den, helt sjukt bra.
"Pojkar borde aldrig tvingas till att gå och lägga sig. De vaknar alltid upp en dag äldre och innan man vet ordet av så är de vuxna" (-citatet kommer ur filmen och är skrivet på ett ungefär av mig. Hunken Johnny Depp är den som säger det. )
Imorgon vet jag faktiskt inte vad som händer, vi får helt enkelt se vart dagen tar mig.
Måndag börjar jag min prao, ska bli duktigt skönt med två veckor helt läxfri. Dessutom så ska jag och Max ha en liten "rundvandring" i Kirseberg med några lärarstudenter.
Nu ska jag dra iväg ett känslo-mail till J.. Det börjar bli dags igen. Jag undrar dock om han får det eftersom .... kollar hans mail.
Åhja, just det. Grattis om ni lyckats ta er igenom hela detta inlägget. Förresten, den 20: e denna månaden bryter jag mitt treabonemang och går över till comviq, YEAH. Gött mos, inga fler jag-kan-inte-betala-er-räkningar. :) Ni som vill ha det nya nr får ta och kontakta mig. :)
//Livet-är-mig-kärt-just-idag-Jessica.
Fredagen i skolan var faktiskt ganska okej, jag missade spanskan eftersom jag skulle röntga ryggen och så fixade jag så att jag skulle få alla bilder som någonsin tagits på min rygg (hej 512 st bilder), men det ska bli intressant att se. På musiken lyckades Birthe, musikläraren, förstöra Green Days låt "Wake me up when september ends".. Men, vad ska man göra? :)
Min fredag kväll var helt underbar, äntligen fick jag spendera lite mer tid med J i Sjöbo. Sedan bar det iväg tvärs över byn (fråga mig inte vad jag gjorde i en by) för att träffa min älskade flicka Yellie. Hon är verkligen underbar iaf i mina ögon, alla som protesterar - bite me. ;P Tillsammans, med henne, Camilla, J och två killar till som jag lärde känna då drog vi till J's lägenhet och festade loss iaf några timmar. Tyvärr drog J vidare till Tyskland på lördagmorgon, så jag hade ingen chans att sova i Sjöbo. Det blev bara till att ringa min älskade mamma som sedan fick hämta mig. Senare blev det snabbt bestämt att Martin skulle sova hos mig, men när vi hade bäddat upp och kollat på tv i cirka en kvart somnade vi båda snabbt. Lördagen spenderades med Martin (from time to time? :P), regnig och väldigt slapp dag som slutade med att jag och mamma satt hemma och kollade på "Finding neverland". I slutet satt båda två och grinade som treåringar vilket vi skyller helt på morfar som grät till alla sorliga filmer. Jag ska ju dock lugnt säga att alla som tycker om "djupare" filmer borde se den, helt sjukt bra.
"Pojkar borde aldrig tvingas till att gå och lägga sig. De vaknar alltid upp en dag äldre och innan man vet ordet av så är de vuxna" (-citatet kommer ur filmen och är skrivet på ett ungefär av mig. Hunken Johnny Depp är den som säger det. )
Imorgon vet jag faktiskt inte vad som händer, vi får helt enkelt se vart dagen tar mig.
Måndag börjar jag min prao, ska bli duktigt skönt med två veckor helt läxfri. Dessutom så ska jag och Max ha en liten "rundvandring" i Kirseberg med några lärarstudenter.
Nu ska jag dra iväg ett känslo-mail till J.. Det börjar bli dags igen. Jag undrar dock om han får det eftersom .... kollar hans mail.
Åhja, just det. Grattis om ni lyckats ta er igenom hela detta inlägget. Förresten, den 20: e denna månaden bryter jag mitt treabonemang och går över till comviq, YEAH. Gött mos, inga fler jag-kan-inte-betala-er-räkningar. :) Ni som vill ha det nya nr får ta och kontakta mig. :)
//Livet-är-mig-kärt-just-idag-Jessica.