The highway of my life

Atena utropade i måndags när hela klassen äntligen återsågs efter praon: "Jessica, du kan inte sluta uppdatera din dagbok?! Då har jag ju inget att läsa!!!" Jag lovade faktiskt henne då att jag skulle uppdatera snarast möjligt och det får jag väl hålla.


Mitt liv känns ganska stressigt nu, alla prov och liknande kommer rullande emot mig men det som stör mig mest är att fysikprovet kommer gå riktigt dåligt för mig. Jag vet inte vad det beror på, eller vad det är som gör att jag inte förstår fysik. Det blir helt enkelt fel, total blackout och jag tappar allting. Dags att skärpa sig om jag verkligen vill komma in på samhälle/journalistik. (Nej, mina talanger märks säkert inte i min nätdagbok eftersom jag bara flummar förbi alla dagar. Men, det är faktiskt min dröm att bli journalist.) Jag träffar fortfarande J lite då och då, vilket alltid är trevligt. För, jag älskar honom fortfarande lika mycket.
I helgen hamnade jag på något sätt i Sjöbo tillsammans med Yellie och några till, träffade vöörsta sötot som tyvärr (?) är Yellies pojkväns storebror. Och annars så är jag bara helt förvirrad när det kommer till känslor. Det känns som om en del av dem håller på att tyna bort, for better or worse.


Ett ganska känsligt ämne som jag inte vågar beröra ännu är Maddes snabba visit här nere. Fredagen som jag spenderade med henne var helt underbar men sedan lördagen.. Jag kände mig bara vilsen och ovälkommen. Ett vackert farväl, jag fick en kram och min hundralapp som hon var skyldig mig tryckt i handen. Jag undrar vad som egentligen hände, för jag vet att jag inte gjort något fel. Och om du tycker att jag har det, så får du väl motivera det.

Jag har vant mig riktigt mycket nu vid att Matti ringer mig var och varannan dag, så när han väl inte ringer (exempelvis idag) så känns allting bara konstigt. Men jag vet ju att han inte har pengar för att ringa, usch. 69öre är allt som behövs, men ändå.
Mamma åker till Polen på torsdag förmiddag och för att vara helt ärlig så hatar jag när hon reser iväg. Jag menar, även om det kan vara en aning irriterande ibland att hon ringer hela tiden för att kolla vad jag gör och var jag är så är det tryggt. Min mamma är min trygghet, och jag uppskattar att hon inte är som alla andra föräldrar utan att hon verkligen visar hur mycket hon bryr sig om mig.

Over and out// Jessica

Ps. Jiggy, är du glad nu? ;P D.S