The highway of my life

Normalt brukar jag inte ha koll på veckodagar alls, de bara kryper långsamt förbi och lämnar mig med en massa ogjorda läxor och ensamma hemmakvällar. Men just denna veckan, den bara flyger förbi. Nu är det bara två dagar kvar och sedan smäller det. Madde kommer, och det enda som jag känner är total-lycka.
Det ska bli tokkul att få umgås med dig igen hjärtat, även om det bara vara någon dag eller så.

Jag hade förresten en riktigt hemsk upplevelse igår på mammas jobb, det var helt vrickat. Min hund Lajka är alltid med mamma på jobbet, men så finns det en liten mopps-hund där också. Så igår lekte jag och mamma kurragömma, det vill säga att mamma sprang och gömde sig medan jag höll kvar Lajka i köket. Den lilla moppsen försökte bita mig flera gånger och när jag väl släppte Lajka så rök de två ihopa, och det slutade ganska allvarligt. När jag tittade in under bordet i köket för att se vad det var med moppsen som låg och skrek så såg jag att dennas öga hade "trillat ut". Riktigt läskigt. Usch och fy.

Nåja, det är nog dags att sova nu. Fast, jag vet knappt vart jag ska ta vägen nuförtiden. Jag saknar det så mycket. Du vet vad. Jag har bara en fråga; Varför?
// Jess