The highway of my life

Det är dagar som denna som jag inser hur skört livet är. Hur lätt det kan sluta med att man för resten av livet är fast i sin egen kropp. Som en jävla grönsak. Det gör mig rädd, att det hade kunnat vara du. Du, jag, han eller hon. Jag hade varit lika rädd vilket som.

Sommaren är förbi och solen går ned allt tidigare på kvällarna. Men sommaren var fin, även om den gjorde så att jag gled iväg från många, så förde den även samman mig med andra. Jag tänker dock inte spela, för allt är inte som vanligt mellan mig och mina kompisar. Men, det är bara ett år kvar i samma klass, samma skola, med samma människor och sedan är det nya äventyr som gäller. Vi gled ifrån varandra, men ingen av oss försökte rätta till det. Life's a bitch, antar jag.

Snart närmar sig datumet då mitt förhållande slår rekord, hör och häpna.. samma kille i ett år (!) :) Det känns både långt, och kort. Men jag är glad att jag har dig lillplutt, för du färglägger hela min värld. Jag hade gett upp allt för dig. :) Tack för att du är min bästa vän, för att du alltid finns där mer än någon annan. (förutom mammsi ;P)

Tack för festen igår Atena (och christopher), det var guld värt och galet roligt :)

Slutligen skänker jag mina tankar till min mormor och ett stort "jag-älskar-er" till min mamma och käre storebror.