The highway of my life

 Okej, det regnar som fan. Hela tiden. ..och da sitter jag har, framfor naturboken just da.

Helt arligt sa kommer har inga bilder med manniskor pa eftersom mamma och jag fortfarande vandrar runt som blekfisar. Det regnar hela javla tiden men jag har bestamt att jag ska sola imorgon anda.
Men mina sma barn, ni ska veta att jag saknar er.

Och speciellt dig John, mitt lilla solsken. Det kanns sa tomt nar man ar van vid att vara vid nagan hela tiden, eller iaf prata med personen varje dag. Jag alskar dig.

 
Byggnaden till höger, mittenvåningen..dvs alla balkongerna där ;D

Det finns en sak som skrämmer mig. Som får mig att svara "jag ska göra mitt bästa" när folk ber mig lova att jag ska ta hand om mig. Jag vågar inte lova. Jag är rädd för att allt ska upprepas på nytt, och då.. då trodde jag verkligen inte att jag skulle komma hem. Jag skulle dö i paradiset.

Jag känner mig fortfarande lite krasslig efter att ha haft halsfluss så det ska bli miiiighty fine att åka iväg till värmen. (dock, trots att det är varmt så regnar det just nu där. Till min förtvivlan. >.<) Slutligen så vill jag bara säga att jag älskar er. Ni vet vilka Ni är, och utan Er är jag ingenting. Nada. Nic. Niente.
Emelie, Bengan, Atena och Christopher.. överraska mig genom att spara pengar så vi kan åka till Danmark och fira min tönt :) (helgen 17/11 FTW!)

Älskling, 22 dagar tills vi ses.
Mitt hjärta är ditt.

Har ni kommit hit nu, kan ni känna er oerhört priviligierade eftersom ni faktiskt har ett lösenord till min blogg.
För att börja från början..
I förrgår när temat dök upp, att jag har en ny pojkvän var det genast (jag nämner inga namn) en som utropade "Alltså, det känns som om du har ny pojkvän hela tiden! Jävla player!" Detta fick mig att se rött, det väkte min blodtörstiga instikt att argumentera sönder personen tills små spillror av dess små grå fläktes ut och fastnade på närmsta vägg. Trots detta motstod jag frestelsen. Vem är du att dömma mig?
Nu i efterhand är jag faktiskt fortfarande rätt pissed. Jag skulle aldrig förmå mig till att leka med en annan människas känslor. Om jag går in i ett förhållande så vadar jag in i alltihop med hundraprocentig vilja och tro på att det ska hålla. För alltid. Tyvärr funkar det inte alltid och det är smällar man få ta.
Jag har däremot lärt mig från mina tidagare misstag att man inte ska vänta med att bli tillsammans med någon ny bara för att inte såra den gamla. Inte om man verkligen är kär. Och vet ni vad? Jag är kär, upp över öronen.

Så, efter ett hårt break-up med många tårar är jag tillbaka som mig själv fast denna gången vill jag även presentera John för er. John bor i Stockholm, jag träffade honom över blocktris och även om han städigt fick spö så beslutade han sig för att åka ned till mig. Numera är han min dagliga dos av lycka, stöd och kärlek. Han är helt enkelt min tönt.
**
På fredag är det dags för Thailand för min del igen, självklart endast för att Emelie sedan ska kunna kalla mig bajsbrun. Så, antingen upphör bloggandet eller så får jag tag i en dator där så att Emelie kan skratta åt mig när jag skriver utan å, ä och ö.
Finally, tack x 1000 till
Emelie
Bengan
Atena
och självklart dig, älskling.

Jag blir lite ledsen när jag tänker på det. Anledningen till att jag inte bloggar längre är att vem som helst kan läsa det jag skriver och sedan använda det emot mig.
Valet är nu en lösenordsskyddad blogg, eller ingen alls. Det lutar rätt bra mot det andra alternativet, tyvärr.