Fenomenet förlovning
Som jag skrev ett ganska bra tag sedan så gjrode min bror en storslagen (och misstolka mig rätt), dyr och underbart vacker förlovning. Ni vet; middag, blommor, gäster, ringar, musik allt utspelat på ett slott. Självklart följdes allt plikttroget av underbar kaskad av tårar och lyckoönskningar (och ett "ja" från Annikas sida. Vore lite illa annars.) Men är det verkligen så det ska ske nu för tiden?
Jag syftar på hur förlovningar egentligen har förändrats genom tiderna. Det verkar inte som om jag, min pojkvän och mamma inte har samma syn på det. För mig är det hur normalt som helst att personer i min omgivning, i min ålder visar sin kärlek till varandra genom att förlova sig. Jag tycker inte att det vackra i en förlovning försvinner bara för att man inte genomför hela charaden. Visst har allvaret i det hela luckrats upp lite, men grundtanken finns kvar. Man tror att man hittat någon som man vill spendera resten av livet med och man beslutar sig för att visa det för omvärlden genom att köpa ringar. Men man är ju aldrig riktigt säker.. det kvittar om man gör en storslagen förlovning eller inte. Jag förlovar mig hellre femton gånger om, bara för att inse att jag tillsist hittat the one. (För ja, jag tror faktiskt verkligen helt truly, madly, deeply att det finns en sådan för alla). Vad tycker ni?
Vid rätt tidpunkt, med rätt kille och med samma framtidsutsikter hade jag kunnat förlova mig när som helst. Även om det så skulle skett på Mc Donald's.
(Nej, jag försöker inte sätta press på någon. Även om jag älskar dig helt madly, truly, deeply..)
Jag älskar dig med hjärtat :) När tiden är rätt säger jag bara :P
