The highway of my life

I fredags tog jag bussen till Jonas, vi mös ungefär hela kvällen och gjorde ingenting speciellt. Men han är söt, den dära. Han hade hyrt "the green mile" för att han vet att det är min favoritfilm, köpt Italien-bröd för att jag älskar det och päronsaft för att det..är jag.
På lördagen vaknade vi ganska sent och sedan bar det av till Ingela och hennes tre barn (3,7 och 11år, om jag inte har fel) plus deras kompis, lika gammal som den yngste. Efter att ha tittat på när Jonas brottats med Felicia var det dags för att äta pizza, och sedan åkte Ingela för att jobba. Jonas och jag lämnades ensamma med fyra busfrön.. Med andra ord blev det en väldigt produktiv kväll med pärlplattor (och en massa pärlor på golvet eftersom Felix, den yngste, skulle vara snäll och hjälpa till att hitta färgerna som man behövde.. vilket resulterade i att han välte hela burken), vi stimmade även väldigt mycket och så lärde jag Felicia att fingervirka. Tänk att man fortfarande kommer ihåg sådant. :) Nåja, hursomhelst var vi hemma igen vid tvåtiden.. trötta som två gamlingar.
Idag har det inte hänt så mycket.. Eller mja, men det är inget jag tänker skriva om. Kram på er!

Jonas, jag älskar dig!!