The highway of my life

Det är ganska sjukt hur stor del du har blivit av mitt liv älskling, du är den jag alltid tänker på. Tack för att du ger mig något fint att tänka på. Jag älskar dig.

Otroligt vad tiden går snabbt , sju veckor med älskling på torsdag och sedan är det bara 22 (skoldagar) kvar till påsklovet.. Jag längtar längtar längtar.
Skolan öser som vanligt en massa läxor över en, inte konstigt att man stressar sönder sig själv när man försöker plugga (och få bra betyg) OCH ha en fritid.
I helgen hände en ganska stor sak, iaf enligt mig.. Jag tog emot Jonas husnycklar som han så många gånger förut erbjudit mig, men för mig är det ett stort steg (i RÄTT riktning). Lite mod och en spark i rumpan var allt som krävdes. Jag älskar dig för allt du gör för mig.

I söndags åkte Jonas med mig hem och under bilfärden var det en helt bunt saker som slog mig. Jag satt där med solen i ögonen, glittrande snö runtomkring, ena snäckan från skivspelaren i örat och Jonas hand i min. Lyckligast i världen kände jag mig och känslan kom av absolut ingenting. Det som är bra med oss är att det kvittar vad vi gör ihop med varandra så trivs vi ändå. Vi behöver inte göra något, inte ens prata med varandra och tryggheten och kärleken finns ändå där. Gosh, jag älskar dig.
Nu är det inte många dagar kvar tills på fredag då jag får vara i din famn igen.
Jag vet, för er låter det inte som så många dagar men för mig känns varje timme som en evighet.