The highway of my life

För det första så gick mitt prov i spanska pissedåligt idag, helt plötsligt fick jag blackout och det enda jag kunde tänka var "hola" som hela tiden upprepades om och om igen i huvudet på mig. Dessutom var Atena sjuk idag, vilket var ganska surt. Jag har faktiskt inte tänkt på hur mycket tid jag egentligen spenderar med dig babe. Lustigt. :)


Sen så har jag varit med M idag, det var ganska mys. :)
Vad kan jag mer berätta? Jo, att jag inte alls tycker om folk som inte tar ansvar. Denna gången tänker jag faktiskt nämna namn eftersom det handlar om just dig. HENKE, har du en gång sagt att du ska vara med och dela ansvaret för elevrådet så får du fanemej göra det också. Det är inte så att du bara kan hoppa ur och lägga allt på mig, bara för att du blev sur förut idag. Faktum är att du har blivit jävligt dryg denna terminen och det är det inte bara jag som tycker, fråga runt lite så ska du få se.


FUBAR // Jessica.

Jag fick lite klagomål på mitt förra inlägg, jag får tydligen inte alls det sluta uppdatera min dagbok. Sött värre. :) Just nu är det bara plugga som gäller och även om jag knappt pluggade alls på engelskan förra veckan så fick jag reda på att jag fick 55/60. Hur grym är inte jag?

Jag hoppas verkligen itne att detta är något tillfälligt nu, utan att jag faktiskt har fått styr på mitt liv. Hade varit lite sorligt annars. Madde kommer döda mig om hon får reda på att jag är inne i samma mönster som förut när det kommer till killar. Eller, jag tror det iaf. Det skulle nog kännas konstigt om hon inte gjort det. Mer än 3 veckor har gått nu sen hennes flytt, and I miss her more then ever. <3

Nåja, roligt folk som inte vill bråka kan väl höra av sig och leka med mig någon dag? :)

Och du Atena, det gör mig faktiskt orolig att du inte litar på dina egna kunskaper. Du kan det, och det vet du lika bra som jag. Så bevisa det nu, både för mig och för dig.

Just nu känns allting totalt helt meningslöst. Förutom att någon som vet allting om mig ringer J hela tiden och berättar falska saker om mig, så skiter sig allt annat också. Mina vänner som jag råkat sätta åt sidan under tiden då jag varit med J har blivit besvikna, och valt att lämna mig i sticket. So, I'm on my own.
Fast, jag måste erkänna att jag nog gjort precis som dom om jag var uhm, dom.
Jag tycker inte om sättet du är på när du är full, och jag tycker inte om att du tror på det som den anonyma personen ringer och säger. Jag tycker inte om känslan av att du gång på gång lurar mig. Men det jag tycker minst om är att ta farväl. Speciellt när du är full. Jag hoppas att du är medveten om vad du går miste om. Men nej, jag tror jag får lösa detta på andra sätt.


Hej celibat, here I come.
//Jessica

Det finns bara en person som känner samma saker när den ser denna bilden, och det är just den personen som jag saknar som mest.

Totalt förvirrad, det beskriver mig ganska bra just nu.
Jag måste bestämma mig, jag vet.. både för er och för min skull. Men jag har ingen aning om var jag är, och var ni står för att möta mig.

När jag är med var och en av er känns allt underbart, men sen när ni båda kommer så tätt inpå så kryper väggarna närmre mig och jag har ingen aning vart jag ska ta vägen. Jag önskar att mitt liv var som matematik, för det går alltid att lösa. Sålänge siffrorna stämmer så kan man lösa allt, och om de inte gör det så kan jag alltid gå tillbaka och rätta till dom. Men så funkar tyvärr inte mitt liv.
Någon som kan göra mitt liv enklare? (Gud, jag låter såhär när jag är femton, hur blir det då om några år?)
//Jessica

OMG vad läskigt, inte alls många som vet vem jag var med igårkväll.. Ändå var det någon som ringde Jonas på kvällen och försökte få Jonas att tro att jag bara skulle förstöra hans förhållande för att sedan själv bli ihop med M. Läskigt att personen visste precis vad jag hade gjort igårkväll också.
Nu är bara frågan vem som egentligen har Jonas nummer, och varför de skulle vilja förstöra?
Oh my gosh.

Jag har precis insett att jag är en sk shopaholic, det är helt vrickat.. men verkligen helt sant. Jag satt och tänkte förut, varje helg sticker jag och mamma ut till stan och handlar något. Det behöver inte vara något stort eller alltid kläder, men det inhandlas alltid något. Lite skrämmande när man tänker på det så.
Fast, min mamma är så söt för hon blev helt sentimental imorse när.. nåja, struntsamma.
Jag skulle bara bekänna.

Precis, tomma hot är nog det som min kväll bestått till största delen av. Jag nämner inga namn, men löjligt är det. Nåja, nog om det. Gjort är gjort. Och ni kommer få igen det, inte av mig men i framtiden.


"Sista" kvällen idag i Kirseberg tillsammans med Yellie ikväll. Hädanefter kommer hennes nummer börja på 0416 - tråkigt, men sant. Trots alla bråk lyckades vi tillsist stryra upp kvällen och få den på rätt spår (enda tills Yellie skulle gå & jag blev blödig när hon tackade mig för en fin kväll). Sött värre. Dessutom var Micke med och det gjorde det hela ännu bättre eftersom vi har samma humor.. och så. :)
Helgerna är min nya lycka. Vardagarna med skolan börjar bli riktigt pest. Usch och fy.


Dags att nanna snart, det finns några person som jag saknar väldigt mycket men inte tänker ta kontakt med förrän de pratar med mig. Och åh, på onsdag är det studiedag. <3 Då pyser jag nog med Micke och Yellie (?) till Köpenhamn. :) Myyys.

Jag önskar att allt bara löste sig. Utan min hjälp.


Förresten! Det vore ganska kul att veta vilka som egentligen läser min dagbok eftersom det är så många klick in på den? Komentarer, så det så!

Tidigare har jag förnekat det som pesten men nu ska det fram, hösten är här och världen blir bara dystrare. Min fritid denna veckan har mest gått ut på att göra läxor, och det känns riktigt dåligt. Att plugga hela dagarna för att gå och lägga sig vid 12 och sedan vakna vid sex. Det funkar inte när man är 15 och hjärnan blir hjärntvättad i skolan. Dagens ungdomar lär sig inte lika mycket som förr i tiden.
Bullshit säger jag bara.


Jag är sååå jävla trött på läxor nu. Det räcker för fan. Jag har räknat 17 sidor i min mattebok på 2 dagar, och då räknar jag inte ens med det på lektionerna. Jag har spanska till imorgon som jag inte gjort, och engelska som jag snart ska läsa igenom. Men, vad tjänar det till?


Idag sprang jag faktiskt förbi Dunér en timme eller så, hälsade på och snackade gamla minnen. Eller ja, det var mest han som snackade och jag som lyssnade. Men, fortfarande trevligt.

Alltså, jag hoppas att alla håller tummarna för mitt matteprov som jag har imorgon. Annars.. vet jag inte.
Usch.

GUD! Jag förstår inte varför folk så gärna måste sprida rykten. Det är min ensak vad jag gör med vem och vad, ingen annan borde bry sig om det inte är så att jag själv berättar. Respektera det och sluta bete er som svartsjuka sexåringar. Det är inte mitt fel att han inte valde dig.

Nåja, nu när jag spillt ut det så kan jag berätta att jag har sjukt mycket läxor och prov denna veckan. Kommer inte kunna komma ut hemifrån förrän på fredag, vilket känns riktigt dött. Men vad gör man inte för sina betygsskull. (Ja, jag försöker göra desperata försök att peppa mig själv)
Annars så var det KB-lopp idag och jag gick som vanligt och skuttade längst bak och plockade alla band som visade åt vilket håll folket ska springa. 5 km är inte så jobbigt att gå, om det inte är så att man slaffsar upp hela delen ovanför hälen. Annie gick och trodde att jag var mesig för att jag kved, men när vi kom i mål hade jag blodat ner hela min strumpa. Mysig utsikt det där.

Nåja, nu ska jag räkna ikapp mina 15 sidor i matte och sen ikväll ska adoptivpappa -  Matti, hjälpa mig och Atena med vår spanskläxa. Undrar lite hur det kommer gå över msn, men vi får väl se.
Off I go,
Jessica.

ÅH, jag är glad. Förstår ni det? Jag? Glad? Det har jag inte varit på evigheter. Massa vänner har ställt upp för mig och jag tror att allt är bra nu, även om det bara varar en tid.
Egentligen har jag inte så mycket att säga, but still.

Dagens glädje, Micke goes söto:

Jag tog det största och möjligen det modigaste steget på länge igår, jag sammanfattade alla känslor, tårar och lyckliga ögonblick i ett enda ord; Farväl.
Egentligen hade jag velat prata med dig öga mot öga, men det gick ju inte så sms:et får räcka. Jag skickade som sagt ett sms där jag sa farväl och tack för allt. Den tid vi hade ihop var underbar.
Eller, om jag ska vara ärlig så tog ju allt slut, innan det ens hade börjat.
Från och med nu ska jag välja mina vänner med omsorg, jag förtjänar inte att bli sårad - speciellt inte av dem som jag gjort mest för. Dem som jag ställt upp för, som jag offrat allt för. För att du ska kunna vinna tillbaka mig måste du offra lika mycket som jag gjort, annars står mitt farväl fast.


Över till nästa ämne som gör mig riktigt förbannad. Igår kväll var jag ute med ett stort gäng vänner, vi gjorde det vanliga.. dvs absolut ingenting alls förutom att ha tråkigt och sitta och prata. Men senare fick jag någon konstig känsla, och så gick jag hem. Idag får jag reda på att bröderna Möller blev misshandlade av några Rosengårdare som hade med sig knogjärn och bultsaxar. Men det är inte det som gör mig mest arg, det är det faktum att alla deras (våra) "vänner" stod och såg på. Ingen vågade göra någonting, alla var så jävla fega att de illa kvickt drog tillbaka sina tidigare skryt där alla stått och sagt att "Vi tar dom, vi ställer alltid upp för varandra." Men när det väl kom till krita är ni lika fega allihopa. Jag hade tagit ett slag för er skull, vad hade ni gjort för mig?

Jag vet inte riktigt hur allt har gått till, eller om jag drömde att jag pratade med Madde igårkväll. Det enda jag vet är att jag vaknade med en mening i huvudet: "Det som måste göras, göras skall". Det sker idag, jag måste bara våga. Våga ta klivet och bryta alla band. Men jag vill inte, speciellt inte om jag ska gå igenom detta ensam. Jag vågar inte.


Going down..
//Jessica

Okej, egentligen har jag lust att prata om sex just nu. Men det vågar jag inte riktigt eftersom det är så många som läser här, som jag inte vill ska ha reda på en massa personliga saker om mig. Nej, det har jag Madde och Bexx till. Nåja, nu byter vi ämne.


(Detta kommer antagligen också att spridas, men wtf, here it goes.) Jag tycker inte om min klass så himla mycket längre, 8:an var ju helt underbar.. men nu? Folk har blivit riktigt äckliga rövslickande (ursäkta) idioter som inte gör annat om dagarna än drar dumma komentarer till varandra. Ni är som treåringar och det retar mig, nog för att det kan vara bra att ha kvar barnasinnet men hallåja. Sluta tro att ni vet allting. (nej, detta betyder inte att jag tror att jag vet allting) Och Henke, damn boy. Vad har hänt med dig? Jag är ganska förvånad över hur du förändrats och det tror jag att Martin också är.


Förövrigt så tror jag att jag måste berätta för min mamma att man inte bara kan stoppa äpplen i ugnen. Man måste ha deg. Det är bara så, och riktig vaniljsås. (helt klart pulver. :P )


Hrm, hade gärna åkt upp till Maddie snart.. Hoppas att du kan samla ihop lite pengar inom en snar framtid så att jag kan komma och våldgästa och dra med dig in till Sthlm. :D Vi ska helt klart äga staden, igen.

Förresten så tänkte jag tacka pappa Kim (nejnej, absolut inte min biologiska.)

Vad finns det egentligen som jag kan säga? Allt känns fortfarande dumt och om möjligt - ännu sämre idag än igår. Jag gick helt enkelt hem efter halva skoldagen, dels för att jag faktiskt är sjuk men också för att jag inte orkar med allt oljud. Och alla tankar som kränger runt i huvudet på mig, vrider och vänder på mig som i en ständig berg-och-dalbana. Just nu borde jag egentligen plugga för att jag har prov i fysik imorgon, men jag orkar inte. Jag orkar verkligen ingenting, jag väntar bara på att mamma kommer hem så att jag kan få krama om henne och säga hur mycket jag saknat henne. Det har bara gått några dagar, men ändå.. Utan henne känns allting konstigt, och huset tomt.


Det läskigaste kom några dagar sedan när Tim (dvs Maddes lillebror) sa till mig: "Men alltså vadå, så hon är bara borta nu?". Självklart pratade han om Madde, och jag kunde inte göra annat än att se lite chockerad ut och svara ja. Du är absolut inte borta ur mina tankar eller så, men fysiskt. Din närvaro, är lixom inte vid sidan av mig längre. Det känns konstigt.


Bexx, tack för att du pratat med mig i skolan, det behövs.


"Man kan inte tvinga någon som inte vill, att vara tillsammans med en". - citerar Mamma.
Det är så sant. Du säger att jag inte ska säga så för att det inte är sant, men det är så jag ser det. Bevisa motsatsen.