The highway of my life

Uselt, jag vet. Jag borde uppdatera mera, men även om jag själv också har insett det så gör jag det inte. Jag har helt enkelt för mycket i vägen, men börjar få styr på skolan.. även om det innebär att jag satt en del vänner åt sidan. För att svara på komentaren som jag fick på mitt förra inlägg så; Jag tror inte att man mister vänner för att man sätter skolan före. Vänner är där för att ställa upp för en och stödja en under svåra perioder. Men mina vänner inser ganska snabbt att även om de betyder mycket för mig så måste jag få kämpa mig in på min linje. Inte skall de lämna mig för det. För jag har inte lämnat dem.

Egentligen hade jag kunnat skriva massor om hur roligt jag faktiskt har det i skolan trots alla läxor. Men, det är sent och helt klart dags att sova. Så, godnatt Sverige.