Rosa moln?
Jag vet, jag borde uppdatera mer. Men jag har ju inte tiiid. Fast, just nu har jag nog skaffat mig lite tid. Det känns som om skolan går lättare när man är glad, och de senaste dagarna har jag varit ganska glad. Allt flyter på bra. (ja, jag ska uppdatera om hela mitt liv senare när jag kommer hem, men just nu måste ni få höra dagens historia. Det var längesedan jag skrattade så mycket.)
Anledningen till allt skratt:
Bror väckte mig genom att gång pågång skrika mitt namn, så jag sprang ner till honom. Då stod han flinande med hemtelefonen i ena handen.. Han slog och nummer och strax därefter hörde man ett halvbra soundtrack i tvättmaskinen. Som var igång. Och stängd.
Mamma hade tydligen varit ute med Lajka på morgonen, och sedan inte torkat hennes tassar så hon skuttade upp i brors säng och smutsade ner allt. Mamma drog av alla lakan och sådant, och körde det i tvättmaskinen. Tillsammans med brors telefon.
Over and out.
-uppdatering-
Jag blev lite besviken när jag kom hem idag och fick reda på att mamma hittat brors mobil senare under dagen. Den låg nämnligen inte inuti själva tvättmaskinen, utan under den. Stackars mig som skrattat så mycket tidigare, världen jävlas bara med mig.
Många är lite halvledsna på mig eftersom uppdatering inte sker så ofta som förut, därför ska jag ännu en gång berätta att jag har riktigt mycket skola. Det är som om lärarna är som eleverna, de har glömt att fixa allting under terminens gång så att allt läggs nu, dvs på slutet av terminen. Inlämningar av arbeten och prov bara öser över oss. Det är nästan så att man tycker synd om sig själv.
Dessutom har jag tvingats inse att moder natur ännu en gång gjort sig påmind. Det är vinter och redan till helgen är det första advent. Julen närmar sig med stora kliv, och det mesta känns faktiskt bra.
Veckans roligaste: Rebecca och jag hade vattenkrig i matsalen. :)
Anledningen till allt skratt:
Bror väckte mig genom att gång pågång skrika mitt namn, så jag sprang ner till honom. Då stod han flinande med hemtelefonen i ena handen.. Han slog och nummer och strax därefter hörde man ett halvbra soundtrack i tvättmaskinen. Som var igång. Och stängd.
Mamma hade tydligen varit ute med Lajka på morgonen, och sedan inte torkat hennes tassar så hon skuttade upp i brors säng och smutsade ner allt. Mamma drog av alla lakan och sådant, och körde det i tvättmaskinen. Tillsammans med brors telefon.
Over and out.
-uppdatering-
Jag blev lite besviken när jag kom hem idag och fick reda på att mamma hittat brors mobil senare under dagen. Den låg nämnligen inte inuti själva tvättmaskinen, utan under den. Stackars mig som skrattat så mycket tidigare, världen jävlas bara med mig.
Många är lite halvledsna på mig eftersom uppdatering inte sker så ofta som förut, därför ska jag ännu en gång berätta att jag har riktigt mycket skola. Det är som om lärarna är som eleverna, de har glömt att fixa allting under terminens gång så att allt läggs nu, dvs på slutet av terminen. Inlämningar av arbeten och prov bara öser över oss. Det är nästan så att man tycker synd om sig själv.
Dessutom har jag tvingats inse att moder natur ännu en gång gjort sig påmind. Det är vinter och redan till helgen är det första advent. Julen närmar sig med stora kliv, och det mesta känns faktiskt bra.
Veckans roligaste: Rebecca och jag hade vattenkrig i matsalen. :)
You're already in my head.
Uselt, jag vet. Jag borde uppdatera mera, men även om jag själv också har insett det så gör jag det inte. Jag har helt enkelt för mycket i vägen, men börjar få styr på skolan.. även om det innebär att jag satt en del vänner åt sidan. För att svara på komentaren som jag fick på mitt förra inlägg så; Jag tror inte att man mister vänner för att man sätter skolan före. Vänner är där för att ställa upp för en och stödja en under svåra perioder. Men mina vänner inser ganska snabbt att även om de betyder mycket för mig så måste jag få kämpa mig in på min linje. Inte skall de lämna mig för det. För jag har inte lämnat dem.
Egentligen hade jag kunnat skriva massor om hur roligt jag faktiskt har det i skolan trots alla läxor. Men, det är sent och helt klart dags att sova. Så, godnatt Sverige.
Egentligen hade jag kunnat skriva massor om hur roligt jag faktiskt har det i skolan trots alla läxor. Men, det är sent och helt klart dags att sova. Så, godnatt Sverige.
Skolan är ju min framtid.
Ja, jag vet att jag är väldigt stressad hela tiden. Jag sover dåligt på nätterna och under dagarna har jag alltid något som ska göras. Det blir inte mycket vänner och avslappning, så det måste jag klara mig utan. Allt detta resulterar i att jag lätt glömmer saker, det ber jag om ursäkt för men ni måste ha lite överseende.
Alla sitter och tjatar om att "Detta är bara högstadiet, hur blir du då när det är dags för gymnasie?" Hur skall jag veta det? Mitt mål just nu är att komma in på just den linjen jag vill gå, det finns helt enkelt inget annat val i mina ögon. Så även om jag bränner ut mig lite så gör det ingenting, jag är fortfarande lugn och reser mig säkert upp igen.
Alla sitter och tjatar om att "Detta är bara högstadiet, hur blir du då när det är dags för gymnasie?" Hur skall jag veta det? Mitt mål just nu är att komma in på just den linjen jag vill gå, det finns helt enkelt inget annat val i mina ögon. Så även om jag bränner ut mig lite så gör det ingenting, jag är fortfarande lugn och reser mig säkert upp igen.
Uppdatera mera!
Det är precis vad jag borde göra, men jag gör det inte. Just nu är detta ingen dagbok längre, snarare en veckobok. Det får jag försöka ta och fixa, men det är inte så lätt att göra nära jag spenderar det mesta av min tid i Sjöbo hos J. Han har inget internet i det nya huset heller, blö på honom. :)
Lovet som vi hade nu var riktigt kort, och det räckte inte alls men jag antar att man ska vara glad för det lilla man får. Under lovet fick jag ännu ett wake-up-call. Jag insåg verkligen hur skört livet är, hur lätt man kan tappa greppet om dess tråd och virvla bort. Jag har även insett hur mycket folk runt omkring mig betyder, för somliga hade jag gjort allt.
Igår cyklade jag hem från skolan strax innan sista lektionen. Egenligen tycker jag att jag hade ett ganska gott skäl eftersom jag var ute och cyklade med Martin och Jim-boy. Visserligen cyklade jag på mammas cykel, och den har jag ingen koll på (vilket märktes). Körde i nedförsbacke, bromsade med frambromsen och slog en volt. ^^ Nu skulle Berit (min idrottslärare) ha sett mig! Men usch, inte så många skrapsår, bara det att kroppen är mörbultad.
//Jessica
Lovet som vi hade nu var riktigt kort, och det räckte inte alls men jag antar att man ska vara glad för det lilla man får. Under lovet fick jag ännu ett wake-up-call. Jag insåg verkligen hur skört livet är, hur lätt man kan tappa greppet om dess tråd och virvla bort. Jag har även insett hur mycket folk runt omkring mig betyder, för somliga hade jag gjort allt.
Igår cyklade jag hem från skolan strax innan sista lektionen. Egenligen tycker jag att jag hade ett ganska gott skäl eftersom jag var ute och cyklade med Martin och Jim-boy. Visserligen cyklade jag på mammas cykel, och den har jag ingen koll på (vilket märktes). Körde i nedförsbacke, bromsade med frambromsen och slog en volt. ^^ Nu skulle Berit (min idrottslärare) ha sett mig! Men usch, inte så många skrapsår, bara det att kroppen är mörbultad.
//Jessica
