The highway of my life

 It's do you have a friend worth dying for?

Jag har insett att jag faktiskt ställer upp ganska mycket för folk i min närhet, speciellt dig. Men vad händer sedan? Jag åker så snart jag bara får tid, även om det handlar om en timme eller så. Jag börjar tvivla nu, du gör ju knappast samma sak, och det förtjänar jag. Om du menar det du säger, så ställ upp för mig. Lika mycket som jag ställer upp för dig.

Idag fanns det en stor rubrik i skånska dagbladet om gårdagens händelse. Jag tycker personligen att det är taskigt att hela skolan får "rulla i skiten" bara för att en handfull personer skapar problem. Det är knappast så att alla accepterar sådant beteende. Ibland, är ni som djur.
I måndags blev jag också riktigt sur, jag kom ut ur klassrummet tillsammans med Martin.. Vi skulle gå till skåpen när det plötsligt springer fram en tvåa (!!!) och slår till mig över rumpan. Vem fasen gör så? Är det fördomar som han ärvt från sin arabiska pappa? Nej förlåt, nu gick jag över gränsen. Men fortfarande, sådant borde bara inte få hända. Alla är inte som jag att de går och gör någonting för att försöka påverka de problem som skolan har.

Imorgon är det prov i spanska och jag är verkligen jättenervös. Tydligen hänger mitt MVG på detta provet, och jag hoppas hoppas hoppas att jag kommer få det. Det skulle kännas uselt annars.
Jag har antagligen höjt mig från ett G i ett visst ämne till ett MVG denna terminen, det ni. ;P Tänker dock inte säga vilket eftersom folk blir sotis, osv osv. (och nej, folk som blir det är inte mina vänner.)
Veckans lärdom?
Citatet som jag har som rubrik är nog mest det som jag funderat på denna veckan. Det hänger liksom efter mig hela tiden, men jag har fortfarande inte riktigt något svar. Jag vet inte om jag vågar svara på det.

Well, wish me luck tomorrow.