The highway of my life

Okej, bara så att alla vet så har min dator totalkrashat. Ännu en gång (efter så kort tid) så alla bilder och allt övrigt är borta. Verkligen roligt. Nåja, det blir som sagt var inte så mycket skrivande. Tänkte mer önska er alla ett gott nytt år.

Börjar sakna min klass lite och så, vissa personer.
Och Felicia
och tack madde för att jag fick träffa dig sist.
Tack för ett underbart år mamma.

jag älskar er.

Julstämningen kom ungefär direkt efter lucian, nu är jag verkligen på G.

Förövrigt är jag inte nöjd med en del betyg, inte heller med en del vänner. Så, alla kan väl bara sluta fråga vad man fick för betyg på allting och försöka vara med i diskusioner som man har med lärare. Ta hand om ert, så fixar jag mitt. Somliga verkar ju bara avundsjuka när det kommer till något bra.

Jag är lite orolig för Maddie, hon skulle läggas in på sjukhus idag och spendera en natt där. Men, det ska nog gå bra. Och om inte, så får jag väl åka upp och hålla henne vaken hela nätterna. :)

Nu ska jag gå och handla lite julklappar, kram på er!

Om jag ska vara helt ärligt så gör mig dagens samhälle verkligen deppig. Dagens sista "stöt" fick jag på lucia-övningen ikväll. Inte nog med att vi tar våran egen fritid och ställer upp två timmar för att öva, så får vi skit för det. Självklart blir det så att folk snackar mellan låtarna om man har två timmars sång och ingen paus. Eller jo, folk sprang och drack under en sisådär tre minuter, men ändå.
Så stod jag med en sjua, vi lattjade lite som alla andra tills man hör Birthe (musiklärarinnan) vråla:
SAAARAAA NU RÄCKER DET. Givetvis skall jag då försvara Sara, jag ber om ursäkt och säger att vi ska skärpa oss. Sara ber också om ursäkt men till svar från Birthe får hon då höra "Nej, jag är så irriterad nu att jag har lust att fota dig!". Jag har nog inte blivit så chockad på väldigt länge. Som tur var hände detta i slutet av repetitionen, så jag bestämde mig för att prata med Birthe. Jag gick fram och bad om ursäkt men sade också att man kan säga åt folk att vara tysta på ett annat sätt än just så som hon gjort. Birthe blev irriterad över det jag sa och sa något i stil med "Jag ångrar ingenting av det jag sade. Prova själv att bli lärare så ska vi se sen hur du hade tyckt att det var." Så svarade jag att "hur kul hade du tyckt att det var om jag gick runt till lärare och sade åt dem att hålla käften annars fotar jag dom?", Birthes svar blir då att det får jag väl göra om jag vill.
Min fråga är nu..
Lärarna vill att vi skall respektera dem, men hur skall vi elever kunna göra det när man blir tillsagd på det sättet? Visst att man kan bli irriterad och så, men man får välja sina ord. Och nu är jag orolig över mitt betyg i musik, det är trots allt hon som sätter det och om hon vill kan hon sänka mig pga jag var den enda som vågade säga till. Men om inte jag står upp för oss elever, vem skall då göra det? Nej, jag har nästan bestämt mig.. detta skall jag ta till rektorn så får han säga vad han tycker om saken.
Hur kul är det att göra ett luciatåg om ingen har roligt?

Bara för att du själv är olycklig behöver du inte ge ut det på oss.
(ursäkta att dagens inlägg bara handlar om just en händelse, men.. jag orkar helt enkelt inte skriva mer. Mina helger är alltid underbara, det vet ni. ;P)

Det är precis så jag känner mig, utnyttjad. Som om jag vore det lättaste bytet någonsin, och jag antar att jag är det också. Be mig snällt och jag viker mig för din önskan. Folk verkar dessutom tro att jag är korkad, att jag själv inte kan räkna ut saker.. men så är inte fallet.

Martin, det du sade igår under lektionen var nog det taskigaste hittills. Om jag ber dig att hålla käften om saker och inte lägga näsan i blöt, så gör inte det. Men få för fan inte mig att framstå som någon hora. Om du inte vet, så uttala dig inte.

Under dagen igår var jag i stan med Annie och handlade julklappar, det gick väl sådär.. antar jag. :)
Kvällen spenderades med Felicia och mamma på Jensens, sedan blev det ett akut biobesök. Vi såg "Just like heaven", som faktiskt var riktigt bra. Sjukt romantisk. Och innan allting så fick jag ett par örhängen från mamma, sådana som Marilyn Monroe hade. ;P
Jag önskar faktiskt felicia att jag fått lite mer one on one time med dig. Det hade varit sjukt skönt att prata med någon om allting.

Jag ska bevisa motsatsen för er, inget snack om saken.

Jag undrar vad det är som gör att mitt liv alltid faller samman tillsist. Pladask. Splittrat i skärvor, så små att de inte går att plocka upp.

 It's do you have a friend worth dying for?

Jag har insett att jag faktiskt ställer upp ganska mycket för folk i min närhet, speciellt dig. Men vad händer sedan? Jag åker så snart jag bara får tid, även om det handlar om en timme eller så. Jag börjar tvivla nu, du gör ju knappast samma sak, och det förtjänar jag. Om du menar det du säger, så ställ upp för mig. Lika mycket som jag ställer upp för dig.

Idag fanns det en stor rubrik i skånska dagbladet om gårdagens händelse. Jag tycker personligen att det är taskigt att hela skolan får "rulla i skiten" bara för att en handfull personer skapar problem. Det är knappast så att alla accepterar sådant beteende. Ibland, är ni som djur.
I måndags blev jag också riktigt sur, jag kom ut ur klassrummet tillsammans med Martin.. Vi skulle gå till skåpen när det plötsligt springer fram en tvåa (!!!) och slår till mig över rumpan. Vem fasen gör så? Är det fördomar som han ärvt från sin arabiska pappa? Nej förlåt, nu gick jag över gränsen. Men fortfarande, sådant borde bara inte få hända. Alla är inte som jag att de går och gör någonting för att försöka påverka de problem som skolan har.

Imorgon är det prov i spanska och jag är verkligen jättenervös. Tydligen hänger mitt MVG på detta provet, och jag hoppas hoppas hoppas att jag kommer få det. Det skulle kännas uselt annars.
Jag har antagligen höjt mig från ett G i ett visst ämne till ett MVG denna terminen, det ni. ;P Tänker dock inte säga vilket eftersom folk blir sotis, osv osv. (och nej, folk som blir det är inte mina vänner.)
Veckans lärdom?
Citatet som jag har som rubrik är nog mest det som jag funderat på denna veckan. Det hänger liksom efter mig hela tiden, men jag har fortfarande inte riktigt något svar. Jag vet inte om jag vågar svara på det.

Well, wish me luck tomorrow.