The highway of my life

Egenligen så har jag väl inte så mycket mer att säga, det blir bara väldigt mycket skola nuförtiden.
Idag får jag äntligen träffa Jonas och snacka ut, jag hoppas innerligt att allt ska lösa sig. För, vad ska jag annars ta mig till?
Förövrigt så var det inte förrän inatt som det verkligen slog mig. Om mindre än en vecka flyttar mina bästa kompis som jag haft i snart 5 år väldigt långt bort. Jag somnade gråtandes, och vet inte vad jag ska säga. Jag vet att du kommer läsa detta Maddie, så förlåt men. Jag vill verkligen inte att du ska flytta, det kommer bli så ensam. Måste jag leta en ny klippa nu? Någon som fångar mig när jag faller? Jag vill inte att någon ska ta din plats. Det har ju varit du och jag väldigt länge nu.. Låt det förbli så.
Nej, nu blir jag blödig igen.
//Jessica.