The highway of my life

-Blås och önska.
*blåser*
-Får man säga vad man önskade?
-neeej..
-Ger det otur?
-Njaäääee..
-Jag önskade mig ett liv med dig.
---
Idag lekte jag med Ämolie och hennes kåwmpis Eddie.
Jag tycker om henne, mwihih.

Veckorna nu känns långa och tunga, fulla med prov. Inte för att tjata ut det hela, men det som håller mig uppe är tanken på att helgen stormar fram med varje vardag som går. Och helgerna betyder ju faktiskt bara en sak numera; Phiiiilip. :)
På vägen hem i söndags blev jag riktigt puuuk, satt och frossade i två hela timmar hem. Under natten vaknade jag och hade nästan 40 graders feber så det blev ingen skola för min del. Inte måndag, inte tisdag men idag gick jag. :) Det var skönt att träffa Emelie och Bengan, det gör mig glada. :) Sista lektionen var inställd så jag passade på att bjuda mina slynor (+Leo) på glass. Vi satt vid kanalen och njöt av glassen och solen. Myspys.
Men det bästa med denna dagen har varit kvällen, jag bestämde mig nämnligen för att ringa Martin. Det slutade med att jag chillade med honom och Max hemma hos Ted. I've missed you guys.
Jag blir dessutom hela tiden chockad över hur snabbt vi kan gå tillbaka till att vara som vi brukade vara, hela nian.

På grund av att vi målar om på övergången så sover jag numera på soffan. Liten datorhörna och allt här. ;P
Jag avslutar med att sända ut en hälsning till Madde (som aldrig nämner mig i sin blogg ;P). Jag hoppas att vi fortfarande får något gjort i sommar. :)
Och Philip,
jag ääääääälskar dig.

Förresten, jag ser på statistiken att folk läser min blogg. Men varför fan skriver ni inte? Dummisar.
Kyyyk på er <3