The highway of my life

Förlåt, jag är en dålig bloggare, men jag kan inte hjälpa det. Det är helt enkelt inte lika roligt som det en gång var.

Mitt sommarlov flyter på i en fasligt (!) snabb takt, och det som jag längtat så länge efter händer redan imorgon. 16:45 är det flyg från Sturup till Turkiet som gäller. Jag älskar att åka dit, det finns inget annat ställe som jag mår så bra på som där.
Idag åker jag och Philip ner till Malmö för att möta upp med mammsi och handla lite saker som behövs. Men det bästa händer ändå mot kvällen. Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN får jag träffa mina Emelieor. Det var år och dagar sedan känns det som.

Östersjö festivalen började här i onsdags och Philip var ledig på torsdagen. Vi mötte upp med Oscar och stack ut för att göra stan osäker. Det började rätt slött tills vi hamnade på ett ställe som spelade lite rockmusik. Efter ett antal cidrar, hemgång och påfyllning av dricka hamnade vi på en Reggea-konsert. (Det lönar sig att hänga med de stora pojkarna, inte en jävel ifrågasatte varelsen på 164½cm som stapplade in på artonårsgräns). Resten av kvällen spenderade vi där, och jag hade riiiktigt roligt. Skakade rumpa med allt och alla som ville och när vi kom hem igen däckade jag riiiktigt snabbt. Igår var det utgång igen men efter att ha mött upp med Oscar hemma hos Robin, druckit vin och lekt med Robins majsorm kom vi iväg rätt sent. Ett vildsvin senare (förlåt Emelie ;P, men jag åt Pumba) lyckades jag få med mig Robin upp på en karusell (eftersom ingen annan ville.) Tack gånger tusen, jag var lycklig som en treåring :D

Jag glömde nämna att under the Ark-konserten som jag tjuvlyssnade på med grabbarna blev jag väldigt nostalgisk och tänkte på mig och Maddie. Vi har upplevt så mycket, och mer ska det bli. Älskling, vi ska fan ta oss till Liseberg i år också, det har alltid varit så. Tack för inlägget i din blogg, det värmde. Du anar inte ens hur mycket. Kanske inte blodsystrar, men systrar ändå.

Slutligen, Philip.. Alla minnen vi skapar nu, ska vi samla i ett nytt scrappat-fotoalbum. Det ska bli helt underbart att komma iväg.
Mamma <3

(Igår utanför en krog stod det förresten en bunt neeeg...svarta. Och de bråkade som fan och hojtade och hade sig. En svensk man i femtioårsåldern går fram och bara:
-Det vore inte bättre om du åkte tillbaka till Savannen?
...okej, jag tyckte det var sjukt roligt. Kan man inte uppföra sig ska man fan få höra det också. Humornivå. )

"Whatever floats your boat"- John G

Första dagen på mitt sommarlov idag då. Även om det känns som om mycket tid har gått till jobb, så blir jag glad när jag får min rätt feta lönecheck ;D
Annars har jag väl inte så mycket att säga mer än att allt flyter på som vanligt.. många bollar i luften. Idag har jag och älskling hunnit med mycket, vi målar om köksluckor :) Förresten var min midsommar helt underbar. tack för det hjärtat.

Men vet ni vad? Allt är inte alls som vanligt. Allt flyter inte på bra. Allt känns annorlunda. Försummat. Av mig, av er, eller av båda parterna? Troligtvis det sistnämnda. Jag saknar mina vänner, mina två bästa vänner. Enormt. Jag tänker på er båda minst en gång om dagen och tanken slår mig ibland. Vad händer efter sommarlovet? Fortsätter allt som vanligt? Jag saknar er till tusen. Just say the word and I'll come running.

Om 14 dagar är det turkiet som gäller (yes,yes,yes hejdå regn) och sedan den 2:e augusti bär det av till Polen. och ärligt, jag är lite orolig. jag har inte träffat min släkt där sen min morfars begravning.. och det är ett rätt bra tag sedan. men jag har stöd. Jag har mamma och Philip med mig. ;)

Well, sug och svälj.
Mamma, våra stunder saknar jag mest av allt.