The highway of my life

Tänkte börja med att tacka mitt hjärta för ett helt underbart lov. Jag älskar att vakna upp bredvid dig, och jag älskar att känna dig tätt intill mig. Du är det bästa som finns.

Trots några uppförsbackar har jag klarat av allt detta lovet också, med eller utan min klippa bakom mig.
Jag upptäckte en väldigt bra sak förut idag också, jag tittade ut genom fönstret vid fem-tiden och såg.. ALLT. Det var fortfarande ljust, och det fick mig att må bra. Hej vår, hejdå vinter!

Imorgon kommer mamma hem, det ska bli underbart skönt eftersom jag saknat henne mer än ni anar.
Skolan har kommit igång på riktigt, och ännu en gång känns det som om man ska drunkna i arbete.
Jag räknar dagar till nästa lov: [39] (inklusive helger, utan 29 ;D)
Maddie kommer ned snart och det är lite blandade känslor, men mestadels bra.

I lördags åkte mamma till Thailand, visserligen är hon tillbaka om ungefär en vecka.. men ändå. Samma dag åkte jag till mitt lilla söto och där har jag varit enda tills klockan åtta imorse då jag fick skjuts hem. Det har bara gått två timmar sedan jag träffade honom, men jag saknar honom endå som om det vore evigheter emellan. Antagligen får jag be broren att köra mig & Lajka till Jonas, nåväl.

Kort om helgen, that's it.

Frågan som alltid uppstår dagar som denna är, uppvaktning eller inte?
Jag har hört väldigt många "men det är ju bara en vanlig tisdag idag"-komentarer men är det verkligen det egentligen?.. Först antog jag (oj oj vad fördomsfull man är) att det bara var singlar som sade så om en så underbar dag, men jag har tydligen fel. Är det verkligen så att man kan inte vilja bli uppvaktad på en så fin dag? Tänk hur många som förklarar sin kärlek till varandra just idag. Hur sött är inte det? Man riktigt känner kärleken i luften, om man känner efter noga. Det som är lite roligare är att det har blivit mer unisex med alla hjärtans dag, det handlar inte bara om tjejen längre. Visserligen känner man sig väldigt "fin" när man får blommor, choklad osv men samtidigt är det roligt att kunna ge tillbaka lika mycket.
Jag tänkte avsluta med att tacka min egna liebling för en helt underbar uppvaktning.
(och jag vet att ni är så nyfikna att ni vill veta vad jag fick, så jag får väl berätta att jag fick en PILGRIM-ring. En duva (iaf en fågel, jag är usel på sådant)med utbredda vingar täckt med glittrande blå stenar. Glittrar helt underbart. Tillbaka fick han en berlock i silver med kedja, graverat på den fanns mitt namn. Självklart har jag en likadan fast med hans namn. Lite mindre och med ett hjärta, med fortfarande. Samhörighet.)

Slutligen får jag inte glömma alla mina vänner, tack för att ni alltid ställer upp (med några få undantag). Står ut med en året om och bara är helt underbara.
With sweet sweet love,
Jessica.

Jag förstår inte varför alla så gärna vill förstöra mellan dig och mig, är de svartsjuka eller vad? Hursomhelst är det inte roligt.. Det är nästan så att man funderar på att isolera sig från resten av omvärlden. Det verkar ju trots allt vara vi mot dem.
Nej usch, jag orkar inte skriva.

Snacka om att jag kan bevisa för er nu sicken press skolan sätter på oss. Jag MÅSTE ta mig till skolan idag för att göra nationella provet i svenska, trots att jag vaknat med 38,5 graders feber.
Wish me luck.

Nu är jag a.k.a Pinky fulländad, jag har en rosa mobil. :) Otroligt söt är den, synd bara att jag inte kan prata i den eftersom jag är sjuhelvetes sjuk. Trots detta ska jag ta mig till skolan, jag måste hålla mig uppe inför bla nationella provet i svenska som jag har imorgon.. Dessutom kommer det ögonvittnen från 2:a världskriget imorgon också, det vill jag inte missa för allt i världen även om jag tror att det kommer påverka mig så att jag går runt och är ledsen ett tag framöver. Där är för mycket ondska i världen. Nåja, jag kommer säkert vara tyst på alla lektioner idag, snacka om att lärarna kommer undra vad det är med mig.

I fredags åkte jag med Jonas pappa till Sjöbo, en  trevlig biltur eftersom han är så lätt att prata med. Äntligen har han fått träffa min mamma också, som han har tjatat om det. :) Väl hemma hos Jonas fick jag göra det jag lovat, så jag ställde mig och bakade kycklingpaj.. till det fixade jag en chokladkaka med chokladglasyr, det ni! Lördagen använde vi väl, vilket är ganska chockerande eftersom vi alltid sover länge då.. Vi började med att gå en runda i "stan" i Sjöbo, handlade lite ljus och sådant som behövdes. Sedan åkte vi runt och Jonas visade mig sina "gamla kvarter" där han brukade leka som lite, vi var ganska nära hans pappa så vi körde in om och hälsade på. Rolf & Ulla ville ha med oss och fika så vi blev bjudna på semla/vaniljhjärta, sedan bestämdes det snabbt att vi skulle åka till Ystad och titta på campingen. (Jonas tycker visserligen inte alls att det är roligt att jag fixade så vi får låna den i sommar.) Efter att ha varit hemma ett tag åkte vi tillbaka till Rolf och badade bastu, otroligt skönt faktiskt. Mätta blev vi också eftersom vi käkade fondue i mängder. :) Nåja, även om jag hade ont i huvudet hela lördagen så var det trevligt. Jonas, jag älskar dig. :D